Paw & Order

Ofta sitter jag och tänker på Cillas förflutna. Hennes uppväxt och hennes liv. Hennes gener och förutsättningar. Vad som format henne till den hon är idag. Eftersom jag befinner mig hemma idag från jobbet och är sjuk så har jag stoppat näsan i stududentlitteraturen till utbildningen jag går för att bli hundinstruktör. Idag började jag därför läsa fantastiske Anders Hallgrens bok "Rädda, Arga och Stressade hundar". Ni som inte känner till Anders Hallgren så kan jag informera att han är en av världens första hundpsykologer och att han arbetar flitigt för att lära ut hur man dresserar och hjälper indvider med "mjuka metoder" genom att gå till grunden utav problemet istället för att "bota symtomet" genom korrigeringar.

 

Något som är viktigt att veta inom begreppet stress är att all stress är inte negativ stress. Det finns även postitiv stress som exempelvis när hunden ser en person den känner igen och gärna vill hälsa, eller inför tävling när den ljudar lite medans man är påväg in på tävlingsplanen. Den stressen kan till och med göra att hunden presterar på topp! Den positiva stressen sliter inte på kroppen på samma vis som den negativa stressen gör, om den inte kommer i överdrivet stor dos, alldeles för ofta och långvarit.

 

Negativ stress kan bland annat komma ifrån en rädsla eller otycke för något speciellt, exempelvis hundmöte.
En hund som träffar en annan hund som känns hotfull kan om den är trygg i situationen vända bort sin blick, sänka svansen och dra öronen lite bakåt. Om den andra hunden respekterar fredssignalera så har den lyckats hantera situationen. Om den andra hunden inte hade respekterat detta dock så skulle detta innebära att hunden utsätts för en stor portion stress.
Alla hundar har inte verktygen eller nerverna för att kunna bemästra en sådan situation heller, allt beror på individerna själva och deras tidigare bagage.

 

Tyvärr har jag inte tillgång till allt som sker i Cillas huvud och hennes känslor. De första 7,5 månaderna i livet spenderades i andra hem. (minst!)Fyra olika hem innan hon var 14 veckor gammal. Och som jag tidigare nämnt och citerat ur Inki Sjöstens bok Allmänlydnad: "När valpen är mellan 7-8 veckor gammal är präglingen som absolut starkast. Då är det extra viktigt att den inte möter något som den kan få negativa upplevelser utav. Exempelvis möta en främmande hund som visar aggressivitet eller en barn som klappar alldeles för hårdhänt. En negativ händelse under denna tiden kan sätta spår för livet och i vissa fall inte gå att träna bort. Hunden är i den känsliga präglingsperioden till ca. 10 veckors ålder innan den hunnit börja landa i sitt nya hem".
Jag blev Cillas femte hem och tog över en otroligt stressad och trasig individ som egentligen skulle somnat in veckan därefter.

Och hur jag vet att hon är (och var) stressad? Jo hon överreagerade på i princip allt i hennes närhet i början. En vanlig koppelpromenad var en jakt på människor eller hundar att göra utfall emot och när hon inte nådde det hon reagerade på så högg hon mig i händerna. Det var tyvärr inte små valpiga tjuvnyp inte utan blodet rann från händerna varje promenad den första tiden. Hon blev inte låg när man kom hem innanför dörren utan blev skräckslagen och la sig på rygg med svansen mellan benen och kissade över sin kropp samtidigt som hon bara skakade. Allt för att man kom hem och sa "hej". Så fort hon förstått att inget ont skulle hända (ett par minuter senare) så var hon istället överlycklig över att man kommit hem och kastade sig in i famn, upp i ansikte och blev sjövild av lycka... Ja eller utav stress.

Utöver hennes överreaktioner som är väldigt få och små idag så är hon en överaktiv hund med dålig impulskontroll.Släpps hon lös så kan hon gallopera i full takt utan något direkt mål, oavsätt hur många timmar man befinner sig i skogen. Hon har bråttom till allt och kan inte passivt ligga och vila i en okänd miljö. Det ska alltid lekas eller hända något. Gräva, rulla, klia, busa. Kan få för sig utan direkt anledning att hoppa på en när hon rusar förbi och drömmer många ljudliga drömmar varje natt. En lugn hund drömmer generellt inte lika livligt.

 

Det enda som inte stämmer överrens med vad som är symptom på stress är de fysiska symptomen. Cilla har aldrig skadat en endaste muskel, slickar inte frenetiskt på saker, tuggar inte i sig pinnar, är inte så ofta dålig i magen eller magkatarr. Dricker inte överdrivet med vatten heller. Dock äter hon gärna gräs när hon får chansen, gärna strävt gräs med breda blad. Jag har dessutom gjort prover på lever, njurar, bukspottkörtel m.m och fått bekräftat att hennes organ aldrig tagit skada utav stressen.

 

Vi arbetar dagligen med hennes stress och för att inte utsätta henne för fler situationer än vad hon klarar så anpassar vi våra liv utefter vad hon skulle klara. Det är inte få intensiva stresstituationer som är skadliga, utan när de är många, långa och återkommande situationer. Skulle hennes kropp aldrig få återhämta sig från stressen så hade det kunnat bli skadligt för henne.

Minst två dagar i veckan är rent av enbart vilodag hemma i sängen. Leka lite med Pirat, eventuellt ta bilen till något fält där hon får strosa runt kravlöst och nosa. Hemma sover hon bara i princip. Lyfter inte ens på huvudet om jag går till köket och steker bacon. Aldrig aktiviteter mer än två dagar på rad. Kombinerar mental aktivitet med fysisk aktivitet och växlar mellan lugna belöningar och några färre aktiva belöningar. Lämnas nästan aldrig ensam och långpromenader sker i princip aldrig hemifrån eftersom stadsmiljön påverkar henne för negativt. Då tar vi bilen några minuter bort och går på vandringsleder eller liknande istället eftersom hon är betydligt mer avslappnad i de miljöerna. Idag behöver hon aldrig åka kommunalt och har funnit ro när hon åker bil. Nedbäddad på hennes bilburssida. Lämnas väldigt sällan ensam och vi låter aldrig någon främmande komma fram till henne, varken människa eller hund. På kurser och tävlingar är hon fantastiskt trevlig och visar inget agg mot främmande hundar. I stadsmiljö är det svårare och hon tycker det är jobbigare.

 

Det är stor skillnad på hur hon beter sig kring andra hundar om jag känner ägaren eller om hon träffat ägaren några minuter tidigare. Kommer samma person två minuter senare med två hundar så tittar Cilla bort istället för att stirra och resa ragg. Hon har då en helt annan tillit till den som håller i kopplet till skillnad om det bara går förbi någon. Om hon rentav känner hundägaren så kan ett par svansviftningar komma men hon vill fortfarande inte hälsa. Och självklart behöver hon aldrig det! Är det JAG som kommer med en okänd hund i kopplet däremot så tar det bara någon minut innan hon vill leka och busa och har konverterat in hunden som sin nya "bästis"... Oavsätt om den hunden är osäker eller inte. Det är enda gångerna jag sett Cilla faktiskt noggrant läsa av och totalt respektera en annan hunds signaler. Trotts sin glädje går hon då omvägar runt och ger space men håller ett trevligt kroppsspråk tills den andra hunden är redo att besvara lekinviterna. Alltså är hon som absolut trevligast och lugnast när jag är ensam människa runt omkring henne. Slutsatsen är alltså att grundproblemet är inte hundarna i sig, utan människan som håller kopplet.

 

Cilla är en fantistisk individ och vi har kommit så långt ihop. Hon är min sol och min måne. Orsaken till alla mina gråa hår men anledningen till att jag kämpar igenom dagarna när det känns tungt. Hon har det senaste året kanske fått en enda överreaktion när hon en gång i tiden fick det dagligen. Vi siktar mot stjärnorna och landar i grantopparna.

Ofta funderar jag på vad hon vart med om.. Vad under hennes alla tidigare hem i kombination med gener har givit henne de sämsta förutsättningarna att lyckas? Oavsätt hur många som predikat om att hon skulle ha avlivats så har vi bevisat motsatsen. Hon fixar nästan alla hundmöten. Hon fixar alla människomöten. Hon sover när vi har gäster. Hon åker bil lugnt och tyst. Hon ligger och chillar hos dagmatte som har fem egna hundar och ett gäng daghundar. Idag är hon en lycklig fungerande hund. En hund vi anpassar vardagen till och har helt andra förutsättningar i livet nu än vad hon tidigare haft!