Bokanalys "Hundars och vargars beteende"


Denna analys var den första jag skrivit inför min pågående Hundskötar/Hundinstruktörsutbildning. Eftersom den är inskickad och godkänd så ville jag dela med mig utav den :) Första arbetet bakom skolbänken på 7,5år. Är rätt stolt!

Bokanalys av Melinda Samuelsson

Hundars och vargars beteende, 2007
Freddy Worm Christiansen
 
Efter att ha läst denna bok så har många tankar och funderingar väckts hos mig. Boken i sig är utformad som ett uppslagsverk för att man lätt ska hitta tillbaka till olika avsnitt och varje sida har fyllts ut med stora mellanrum, linjer och bilder. Vartenda påstående är markerat med sidanvisningar och utav nummer till den utförliga källhanvisningen som finns i bokens slut. Dessa numreringar och markeringar gör att intrycket man får utav boken känns seriöst och faktamålsmässig. Jag för min del kände att boken fokuserade för mycket på att "fylla ut sidorna" istället för att vetenskapligt lägga fram argument som stöttade påståenderna som publicerats. Flertalet gånger när argement skulle stöttas utav forskning så återkopplade författaren till samma studie upprepande gånger genom hela avsnittet. När samma studie är källa till väldigt många påståenden på rad så börjar man såklart fundera på om det verkligen finns fler studier som bekräftar just det påståendet.
Freddy Worm Chriatiansen är biolog och har i över trettio år levt med vargar. Han har varit verksam inom olika två olika vargparker i Danmark och har deltagit i hundträning med sina vargar. Hans första varg föddes i en vargpark och därför måste man ha i åtanke att den aldrig kommer bete sig på samma vis som en varg i det vilda. Vargarna han själv fött upp kommer aldrig att ha exakt samma beteendemönster som en vilt levande varg. Samtidigt är de observationer han gjort från varglyan unika i sitt slag. Vargarna har från start uppfostrats av människan och tagits ut på koppelpromenader, löparrundor och hundträningar. Detta innebär att man kunnat följa vargarnas bettendemönster ur ett helt unikt perspektiv.
Genetiken spelar så klart en stor roll också, men man kan aldrig frånta den prägling och miljö som påverkar vargen från start genom hela livet. Hur hans utbildningar ser ut inom hund framgår tyvärr inte så därför påverkar det såklart bokens trovärdighet. Men eftersom han hänvisar till all den litteratur han läst så vet man ändå att det inte är rappakalja han skriver. Eftersom han lyfter sina framgångar kring träning på vargar så önskar jag även att de eventuella framgångarna kring träning på hans hundar nämns som en jämförelse.
 
Författaren har skirivt hela boken ur ett jag-perspektiv och eftersom han är en av få individer som fostrat vargar i sitt eget hem under många år så anser jag personligen att han har något utav ett mandat i påståenderna som har just med vargarnas beteende i fångenskap att göra. Anledningen till att boken skrivits från början har att göra med hur många myter som kretsar just kring hur hundar ska fostras med hänvning att "vargar gör så". Författaren säger sig vilja skrota begreppet "ledarskap" och vill istället lyfta fram "den ansvarsfulla hundägaren". Däremot framgår det tydligt från start att det han påstår inte alltid behöver vara sanning och att andra påståenden ur källhanvisningen inte behöver vara osanning. Däremot poängterar han tydligt vad som är hans åsikt och antagande samt att belägg för vissa andra åsikter och antaganden inte finns. I och med att han ofta skriver att det inte finns studier kring påståenderna än och att mycket är antaganden efter egna observationer så bör man som läsare vara öppen för att eventuell framtida forskning lika gärna kan krossa en del av hans teorier som de kan bekräfta dem.
 
Tanken bakom boken är god eftersom författaren hoppas att med ökad kunskap kring begreppen dominans, rangordning och hund/vargspråk kunna minska beteendeproblemen som existerar hos tamhunden på grund av människans maktbegär och felaktiga bild av vad hundarnas signaler egentligen betyder. Om fler människor läste böcker om hundarnas språk och signaler redan innan eventuella problem uppstår så har både hundägaren och hunden betydligt större förutsättningar att lyckas i vardagen.
 
Det som är positivt med denna bok är att en människa med noll kunskaper om hund skulle kunna läsa denna och se allt framför sig. Allt är specificerat in i minsta detalj, till och med på den nivå att han beskriver hur det ser ut när en hund gäspar. Detta gjorde tyvärr att man som läsare bra många gånger tappade intresset eftersom en del beskrivningar var så basic. Boken är riktad till den djurintresserade, den som antingen ska skaffa sin första hund, eller den som vill fördjupa sina kunskaper inom hundspråk och vargar. Kanske personen i fråga har hamnat i en inbillad maktkamp med hunden hemma och behöver få sin världsbild kring hundar sopad under mattan för all framtid. Tyvärr är boken inte till hjälp som en guide med andra tillvägagångssätt att uppfostra och stärka relationen till sin hund på. Kanske denna bok dock kan hjälpa hundägare att våga söka hjälp av utbildade personer som arbetar förebyggande, positivt och med relationen som fokus.
 
Eftersom det idag så kretsar det enormt mycket myter runt omkring bland hundmänniskor om hur man ska bete sig mot sin hund så är böcker som denna högt välkomnade på marknaden med sitt nyanserade tänk och den tvärforskning som backar upp en hel del av författarens teorier. Hur hundar försöker "ta över" ledarrollen i hemmet, hur man ska hävda sin dominans och hur man får hundar att visa undergivenhet är vanliga exempel på myter och otrevliga metoder som ibland förespråkas. Dessa myter spräcker man hål på i boken och de beteendemönster man tidigare tolkat som dominans mot människan får sig en förklaring utefter hans egna erfarenheter. Det finns hundtränare som i dagens läge på TV visar hur man straffar sin hund till lydnad genom att tvinga den in i ett hjälplöst tillstånd.
Många som sökt hjälp hos hundtränare har dessutom vid upprepande tillfällen fått tips om hur man nyper hunden i skinnet i den tunna huden vid magen för att skapa obehag, hur man styper ut den med tunna stryphalsband för att få dem att "ge upp", hur man sprutar vatten på dem i ansiktet för att straffa oönskade beteenden och hur man skrämmer sin hund till lydnad med hjälp utav skrammel (tomburkar eller likvärdigt föremål som rasslas i en påsa nära huvudet på hunden). Därför är det fantastiskt bra att personer med många års observationer väljer att slopa dessa "ta över"-teorier och förespråka att man är trevlig mot sin hund och vill informera varför hundarna beter sig som de gör egentligen.
Jag som läsare och aktiv hundägare har lärt mig mycket från denna bok. Flera myter som jag inte tidigare reflekterat över har fått mig att helt ändra åsikt, och i något fall tveksamt hålla med.
Jag har exemplevis varit helt övertygad om att när en hund "går emellan" så är det för att stoppa eller lugna individer som beter sig hotfullt eller för vilt. Jag har många gånger i hemmiljön noterat hur någon utav hundarna ska tränga sig imellan och bara ligga där mellan varven om jag kittlar sambon eller om vi skulle dra en vals i vardagsrummet. Man har verkligen fått känslan att det är för att hunden vill att vi ska bryta våra beteenden. Hur jag själv ställer mig kring påståendet om det handlar om svartsjuka eller lockelse att "vara med" har jag inte tagit ståndpunkt till än. Jag är öppen för de teorier som finns och inte först jag har läst tillräckligt många böcker inom ämnet kommer jag bilda mig min egen uppfattning.
 
Jag har absolut lärt mig att vara ännu mer kritisk till allt jag läser, oavsätt känd författare, inbunden bok eller inte. Eftersom jag precis innan jag plöjde mig igenom denna bok hade läst en annan bok innan som påstod helt andra saker kring "lugnande signaler" så har jag blivit enormt skepiskt. Det som kändes som en ögonöppnare bara här om veckan känns redan som något jag tvivlar på enormt nu, en annan bok senare. Jag försöker hitta hur fördjupnade kunskaper och utbildningar de olika författarna av de olika böckerna har men utan framgång. Allt i boken har jag oavsett sugit till mig som en svamp för att i praktiken ta ståndpunkt till påståenderna i framtiden när jag själv läst tillräckligt mycket om ämnet.
 
 

Inspirerande hundtränare och guide i skvallerträning

Ett utav tidernas hetaste träningssätt just nu är utav tvekan skvallerträningen. Används den rätt går den att använda till det mesta. Skvallerträning är verkligen det optimala verktyget i rätt händer hos hundägare som letar efter långsiktiga lösningar istället för kortsiktiga.
Tyvärr är det inte alltid enkelt att hitta tillräckligt utförliga guider om hur man ska gå till väga. På Happy Pawprints kan man däremot finna en fantastiskt formulerad och detaljerad beskrivning för att man själv enkelt ska kunna applicera detta träningssätt i sin vardag.
 
Ett citat från det välformulerade inlägget:
"Föreställ dig gå en vanlig promenad med hunden på en rätt så öppen plats där du går helt ensam och inte sätt en enda människa/hund under närmsta 10-20 minuterna. Hunden nosar runt i koppel eller kanske till och med går lös lite längre framför dig medan du funderar över vad du ska laga för middag. Mitt under dina funderingar stannar plötsligt din hund upp och vänder sig om för att möta din blick. Du berättar hur duktig hen varit och klappar om hunden innan ni går vidare. Längre fram hade en människa med hund gått ut ur en skog som din hund skvallrat till dig om genom att stanna upp och söka ögonkontakt."

Hur fantastiskt låter inte detta? Vem hade inte velat ha så okomplicerade promenader egentligen?
 

Läs hela inlägget genom att trycka här!



Jag ska i ett inlägg inom kort berätta lite mer om de tre fantastiska hundtränare som driver denna blogg. Ni hittar dem även till höger i min länklista och jag kommer även att dela med mig utav flera vettiga och inspirerande inlägg de publicerar. Det dem skriver är så värt att uppmärksammans och kan troligtvis inspirera fler än bara mig! :)