Paw & Order

Det senaste avsnittet i min utbildning handlade om att lära känna lite olika raser, behov och ursprung. Jag har därför en lång lista på lager med beskrivningar av lite olika raser där jag utgått ifrån olika källor för att få en så korrekt bild som möjligt.
Har ni själv stor kunskap utav rasen får ni gärna uppdatera mig ifall något jag skriver är felaktigt!
Detta är alltså en liten summering utav dalmatinern:


Dalmatiner nämns som namn redan på 1750-talet och användes då som budbärare, räddningshundar i krig och som följeslagare och väktare kring hästdragna vagnar. Från 1700-talet till 1900-talet användes rasen i England till att vakta i stall och eskortera diligenser och hästekipage. Än idag har damatinern en instinktiv dragning till just hästar. Prickiga hundar har varit kända i Dalmatinien, nuvarande Kroatien, i över 4000år.
Idag är rasen inte klassad som bruksras men är i stort behov av arbete och motion. Många tränar sina hundar i agility, lydnad och viltspår.
Vissa individer har mer jaktintresse än andra och beroende på vilken informationskälla man utgår ifrån så hävdas det att rasen har låg jaktinstinkt till att viltintresse finns hos en del och att det därför behövs god löslydnad. Det är viktigt att man som dalatinerägare ger en varsam ensamhetsträning från grunden och tidig socialisering då dem tenderar att kunna bli bråkstakar i äldre åldrar annars. Det är en riktigt energisk ras som är uthållig och relativt snabb så den skulle förslagsvis lämpas till dragsport. Dalmatinern tar sitt vaktande på stort allvar utan att övergå till att vara alltför aggressiva.
Koppelträning är något som är mycket viktigt att lägga fokus på då hunden är väldigt stark och envis. Att uppfostra en damlatiner kräver tålamod, kärlek och en stor portion humor eftersom rasen mognar sent och inte är helt vuxen först vid 3-4års ålder.
Något att tänka på när man första gången hälsar på en individ av denna ras är att den har en förmåga att visa tänderna i ett ”hundleende” vilket vissa kan tycka ser obehagligt ut fastän det inte är illa menat.
Studerar man MH-snittet för rasen så kan man se att det finns en reaktion på skott och rädslereaktion som är högre än vad som är önskvärt för rasen. Rasen har även en del tandförlust men vilket har förbättrats de senaste åren efter väl utstuderat avelsarbete. Hudproblem förekommer också då hela 30 % av rasen haft någon form av klåda. 16 % har även haft återkommande öroninflammationer. Öroninflammation är inte det enda problemet dalmatinen har med öronen utan det föds även en hel del döva hundar i rasen. Dalmatinern har även en speciell njurfunktion som innebär att den under inga omständigheter får serveras helt torr mat. Den måste få i sig riktigt med vatten i maten.

Källa:
(1) Din hund - Hundraser i Sverige Geneborg, Malm, Isaksson, Mårtensson, Hedekäll s. 80
(2) Allt du behöver veta om hundar – David Adlerton s. 334
(3) http://skk.se/sv/hundraser/dalmatiner i samrådan med rasklubben http://dalmatiner.nu
(4) Dokument från avelspolicy från http://dalmatiner.nu/RAS2013.pdf