Paw & Order

 Dagen till ära så vill jag prata om hur hund kom in i mitt liv för 3,5 år sedan. Redan för ca fem år sedan flyttade Bobo in till mig. Bobo var mitt ex:s hund och därför blev jag med fyrfoting i samma veva som jag blev sambo. Hundintresset fanns inte där och Bobo var bara en typisk sällskapshund. Fick mysiga promenader och åt halvtaskig mat för att man inte visste bättre. Gammal och grå blandras av bullhundstyp som gjorde utfall mot hundar och försökte sätta på alla tikar. Ja en typisk ensamhund hos typiska okunniga hundägare.

Jag fick sedan reda på att det fanns en valp som hette Zitha på 7,5månaders ålder som skulle avlivas. Mitt i min identitetskris så kände jag att henne åker jag och hämtar! Jag mötte upp henne tillsammans med min väninna Eugenia som hade med sig sin tik Donna. Och Cilla (Zitha) var hemsk! Utfall utan dess lika, högg mig blodig och förökte hoppa upp och hugga mig i ansiktet. Där började min resa till kunskapstörstande.
Jag började läsa på om hundars testosteronhalt och könsdrift och tränade bort utfallen på Bobo. Efter 11år utan att gå att klippa klorna på lärde jag honom det med positiv förstärkning och tillit. Jag satte mig in i hundars kost och fick honom näst intill symptomfri från allergierna. Jag började träffa en problemhundskonsult och tränade bort utfallen på Cilla. Seperationsångest fick jag träna bort sedan. Och passivitet. Och hantering. Kontakt, relation och tillit. Vägen har varit lång och krokig men har varit fantastiskt lärande!

Jag separerade med mitt ex och allergierna tog därefter Bobos liv förra hösten då han var 13 år gammal (Vila i frid gamle vän). Nelson som är en Jack Russel skulle avlivas fick jag sedan veta på grund av förra ägarens mående. Jag erbjöd mig att ta honom på obestämd tid så att ägaren hunde få ordning på sitt liv. En osäker och ettrig liten terrier som tog flera dagar på sig innan han vågade sig på att besvara Cillas lekinviter. Han fick en fin form i kroppen och började bygga upp sitt självförtroende, mycket med hjälp utav Cilla!
Efter fem månader hos oss så hade den rätta ägaren börjat få ett stabilare liv och kände sig redo att ta hem Nelson igen. Det var en tuff seperation men han var redo att flytta hem till Göteborg på nytt.

 

Veckan därefter så blev min väninnas familj utsatt för en fruktansvärd familjetragedi vilket resulterade i att jag blev hundvakt dygnet runt åt deras staffemix Dundra medans de befann sig många dagar och nätter på sjukhus. Dundra som avskydde andra hundar men avgudade Cilla. De hade alltid så kul ihop! Hon har vid fler tillfällen varit hos oss pga tragiska omständigheter i min kära väns privatliv så Dundra har etablerat sin plats i flocken och älskades även utav Cilla. Även när de ville ha hjälp att träna upp kontakt och bort med utfall så hjälpte jag dem. När de sedan lämnade sitt liv i Stockholm och flyttade till de djupaste skogarna för att starta ny kula i värmland så var det ett litet hål i hjärtat som blev kvar hos oss.
Tyvärr skedde en tragisk olycka bara här om dagen och Dundra är en ängel idag. (Vila i frid lilla loppa)

 

I oktober förra året så får jag ett sms med en bild på en ruffsig blue merle aussie vid namn Evert med tillhörande texten " Vill Cilla ha en kompis?". Nej tänkte jag men fick höra att han skulle bort så lovade att träffa honom på dagis i alla fall. Veckan därefter blev jag nog smått förälskad och började omgående drömma mig bort om att börja tävla och göra sånt som Cilla inte är optimal till på grund av att hon är så miljösvag och har nära till stress.
Pratade omkull sambon och träffade Pirat (alltså Evert) en gång till fast hos förra ägarna. Pirat har anfallit gäster och biter folk som kommer för nära... Även hundar försöker han attakera.
Sambon är skeptisk men jag är övertygad om att detta är hanterbart!

 

Sagt och gjort, Pirat flyttade in och där började vår start med en brukshund! Första två veckorna var det kontakt och relation som tränades. Stadga och inkallning. Sedan började vi succesivt lägga på människomöten och hundmöten. Flyttade till Norrköping och började gå kurser. Han har nu bott hos oss i 11 månader och hunnit gå sju kurser! Hunnit tävla sig upp i mästarklassen i rallylydnad och hunnit starta två gånger i lydnaden med tior på tandvisningen!
Han går att ha lös nästintill överallt och hanteringen är nu hans starkaste sida. Smarta älskvärda lilla vovve. Cilla accepterade honom på två minuter. Rekordsnabbt gick det för henne att göra lekinvit! Det var verkligen ödet att han skulle hamna hos oss.

Så detta är alltså min hundhistorik. Dessa hundar har jag älskat och haft om hand i längre perioder och varit en del av flocken. Hundar jag bara passat mellan varven har jag inte räknat med, även om även de gjort stort intryck och lämnat ett tomrum i hjärtat!