Cykeltur och tankar på barmarksdrag

Eftersom Cilla hostar hela nätterna sedan snart en vecka tillbaka så har hundträning legat på vilofronten. Pirat som fortfarande inte börjat hosta däremot fick idag en cykeltur med mig bort till koloniområdet och de vackra skogsdelarna med bra grusvägar där omkring. Jag har inte velat träna Pirat riktigt heller eftersom jag tänkt att hans hosta skulle bryta ut utav det, men eftersom han varit sig själv och fortfarande inte påvisat några symtom så tog jag risken och begav mig ut!

Det är nästan så jag glömt bort hur enkel han är att ha och göra med nu för tiden eftersom jag nästan alltid promenerar Cilla och Pirat ihop. Jag måste verkligen bli bättre på att ge dem egentid.

När vi cyklade genom stan fick han ha kort koppel som jag knutit i min midja. Eftersom han vill ha en distans till cykeln så lutar han sig snett vid draget vilket inte är bra. Då får man tacka gudarna för att man tränar högerhandling i och med rallylydnaden så vi kunde byta sida på honom så att det jämnade ut sig.

När vi kom ut på cykelvägen släppte jag ut kopplet och han hade då tillräckligt längd för att lägga sig framför cykeln istället för en jämn belastning. Började då tänka på hur kul det skulle vara att köra barmarksdrag med honom. Med en sparkcykel eller en mountainbike! Han hade sprungit tills energin var slut och ändå fortsatt. Att ha en riktig brukshund i familjen är så sjukt roligt! Alla sporter är verkligen passande på något vis. Alla initiativ till träning välkomnas och arbetslusten finns alltid till hands.

Vi cyklade förbi människor, bilar och hundar utan någon notis eller problem. När vi kom fram till grusvägarna så släppte jag honom så han fick springa lös invid cykeln istället. När det kom en crossåkare eller fotgängare så kallade jag bara in honom och platsade honom invid min sida.
Så okomplicerad hund. Jag minns i vintras när hans problematik inte var borttränad än hur man velade om det verkligen var rätt beslut att ta hem honom. Jag är verkligen så glad att vi beslutade oss för att ge det några månader till - och som det ser ut idag så blir han kvar föralltid. Hunden som gjorde utfall mot människor och hundar. Som omplacerades för att han flugit på förra familjens gäster. Samma hund springer lös vid min sida på cykelturer och levererar tior på tandvisningen på lydmadstävlingar!

Efter cykelturen fick Cilla en kort kvalitativ promenad med mig. Alla hundmöten fungerade bra trotts stadsmiljön och bristen på stimulans på grund av hennes kennelhosta. Så skönt när en dag bara glider igenom avslappnat och obemärkt utan stress och krav. Egentligen skulle vi på lydnadsläger i helgen för Anne Dahlin och sedan lydnadskurs på söndag kväll för Ingela Karlsson och sedan rallylydnadskurs på brukshundsklubben på måndagen.. Allt detta blir tyvärr inställt på grund av kennelhostan. Men snart måste den ha gått över, och då ska det idiottränas och tävlas inom ett par veckor!

Spenderade resten av dagen hemma med hundstudier på schemat. Fått mycket god kritik på de första inlämnade uppgifterna och vill självklart inte göra annat än bättre ifrån mig vid denna inlämning :)
 
 
 
 
 

Träning, hundstudier och avancerad tävling

I veckan har jag pluggat massor efter jobbet och även klämt in ett par träningspass för att få ordning på högerhandlingen.
Jag har bekantat mig med Turid Rugaas samling och exempel utav Lugnande Signaler och ska framöver fokusera på en signal i taget som hundarna gör för att lära mig läsa av dem utantill. Det var verkligen en ögonöppnare för mig och vi har stått många gånger, Cilla och jag, för att spana in hundar och jag berömmer henne varje gång hon gör en lugnande signal för att förstärka hennes hundspråk. Med tiden kan detta eventuellt hjälpa henne att välja att kommunicera med de främmande hundarna istället för att stirra och resa ragg för att hon känner sig obekväm.
Rekommenderar er starkt att läsa den! Det tog inte mer än kanske två timmar att läsa igenom men det är verkligen en nyttig bok.

I onsdags tränade vi Rallylydnad med dagmatte och fick snabbt sällskap av ett gäng barn som ville kolla på. De var nyfikna på vad man gjorde med skyltarna och det visade Pirat upp med nöje! Cilla fick visa hur hon klättrar på väggarna och träden vilket barnen tyckte var väldigt spännande. Dagmattes spets är ju så himla söt, älskar foppatofflor så mycket! Kanske är en motivation ifall hon kommer ut och tävlar, räcker med att ha på sig skorna ;)
Dagmattes äldsta Welsh Freya tränade freestyle och plockade faktiskt rosetter på tävling i Umeå igår! Världens duktigaste!

I fredags hade jag tagit ut en semesterdag och åkte förbi brukshundklubben här i Norrköping och byggde ihop en rallybana igen. Pirat fixade alla skyltarna förutom, som vanligt, "backa tre steg" på höger sida av kroppen. Det är verkligen våran värsta skylt! Cilla hade noll fokus alls och gick knappt att få runt banan så vi gick och tränade hundspråk istället. Berömde varje gång hon gjorde en specifik lugnande signal när hon tittade försiktigt mot de andra hundarn. Två schäfrar gjorde utfall mot varandra och hon gjorde inte en ansats att ens sända ut några hotfulla signaler trots ett avstånd på bara tio meter.
Efter att ha läst Turids häfte så har jag insett att Pirat är rätt duktig på att få in de lugnande signalerna i vardagen redan. Så där kan vi hjälpa honom att bli ett proffs!

Igår tävlade både Cilla och Pirat Rallylydnad igen. Cilla verkar ha fattat att hon inte får varken belöning, tillsägelser eller något annat förutom uppmuntrande ord på planen så henne fick jag första starten ta från banan efter tre skyltar för hon skulle bara stå och titta på en buske, en människa, en kon osv. Det var ju inte ens en hund hon låste sig på utan bara helt okontaktbar hur mycket jag än tjoade och hade mig.
Med tanke på hennes debut där hon kammade hem 74p så rannsakade jag mig själv och funderade på vad vi kan göra annorlunda. Jag bytte halsband och gick över ett band och tränade trick med mängder av godis strax innan vår andra start.
Denna gång fick jag, efter många om och men, henne runt hela banan! Men vad man fick kämpa 😂
Hon stannade och slickade på skyltar, fastnade vid fläckar, vägrade gå bredvid utan skulle vara långt framför eller fastna i en sittrörelse i luften.
Men denna vända hade vi i alla fall kul på banan så vi klev av glada (med våra MINUS SJU poäng som blev kvar. Får man alltså mer än hundra i avdrag så blir slutresultatet oavsett 0.0, men vi blev inte diskade eller behövde bryta i alla fall 😂).
Nu ska hon få en liten tävlingspause och vi ska nöta in externbelöning så att hon har en motivering att arbeta trots att den inte syns framför hennes nos.

Pirat däremot han var supersduktig, om något ivrig. Två olika banor, och tack och lov fick vi börja med den svåraste först. Vi kammade hem precis 70 poäng och starten därefter 91 poäng!!! Så två kvalificerade resultat och vi hamnade på en femteplacering på båda.
Så nu, efter enbart fyra starter i avancerad klass, så heter han RLDN RLDF RLDA deWhopps Evert "Pirat".
Innan året är slut ska vi ha hunnit plocka en mästartitel och även LP1 är målet!
Sedan lär det bli regelrevideringar i både rallyn och lydnaden så då har vi massor av spännande att öva på i vår.
Tänk att jag debuterade tillsammans med Pirat på tävlingsbanan för första gången i Maj. Tänk vad långt vi kommit på så kort tid! Tänk att hunden som gjorde utfall mot hundar och snappade efter människor gång på gång levererar på kurs, tävling och till vardags utan dessa tendenser idag.
Och tänk att Cilla som en gång i tiden högg mig i varenda hundmöte sköter sig exemplariskt på kurs och tävling idag. Mina stjärnor ❤️ vi kommer gå så långt ihop vi tre!

Stress hos omplacering och förutsättningar att lyckas

Ofta sitter jag och tänker på Cillas förflutna. Hennes uppväxt och hennes liv. Hennes gener och förutsättningar. Vad som format henne till den hon är idag. Eftersom jag befinner mig hemma idag från jobbet och är sjuk så har jag stoppat näsan i stududentlitteraturen till utbildningen jag går för att bli hundinstruktör. Idag började jag därför läsa fantastiske Anders Hallgrens bok "Rädda, Arga och Stressade hundar". Ni som inte känner till Anders Hallgren så kan jag informera att han är en av världens första hundpsykologer och att han arbetar flitigt för att lära ut hur man dresserar och hjälper indvider med "mjuka metoder" genom att gå till grunden utav problemet istället för att "bota symtomet" genom korrigeringar.
 
Något som är viktigt att veta inom begreppet stress är att all stress är inte negativ stress. Det finns även postitiv stress som exempelvis när hunden ser en person den känner igen och gärna vill hälsa, eller inför tävling när den ljudar lite medans man är påväg in på tävlingsplanen. Den stressen kan till och med göra att hunden presterar på topp! Den positiva stressen sliter inte på kroppen på samma vis som den negativa stressen gör, om den inte kommer i överdrivet stor dos, alldeles för ofta och långvarit.
 
Negativ stress kan bland annat komma ifrån en rädsla eller otycke för något speciellt, exempelvis hundmöte.
En hund som träffar en annan hund som känns hotfull kan om den är trygg i situationen vända bort sin blick, sänka svansen och dra öronen lite bakåt. Om den andra hunden respekterar fredssignalera så har den lyckats hantera situationen. Om den andra hunden inte hade respekterat detta dock så skulle detta innebära att hunden utsätts för en stor portion stress.
Alla hundar har inte verktygen eller nerverna för att kunna bemästra en sådan situation heller, allt beror på individerna själva och deras tidigare bagage.
 
Tyvärr har jag inte tillgång till allt som sker i Cillas huvud och hennes känslor. De första 7,5 månaderna i livet spenderades i andra hem. (minst!)Fyra olika hem innan hon var 14 veckor gammal. Och som jag tidigare nämnt och citerat ur Inki Sjöstens bok Allmänlydnad: "När valpen är mellan 7-8 veckor gammal är präglingen som absolut starkast. Då är det extra viktigt att den inte möter något som den kan få negativa upplevelser utav. Exempelvis möta en främmande hund som visar aggressivitet eller en barn som klappar alldeles för hårdhänt. En negativ händelse under denna tiden kan sätta spår för livet och i vissa fall inte gå att träna bort. Hunden är i den känsliga präglingsperioden till ca. 10 veckors ålder innan den hunnit börja landa i sitt nya hem".
Jag blev Cillas femte hem och tog över en otroligt stressad och trasig individ som egentligen skulle somnat in veckan därefter.

Och hur jag vet att hon är (och var) stressad? Jo hon överreagerade på i princip allt i hennes närhet i början. En vanlig koppelpromenad var en jakt på människor eller hundar att göra utfall emot och när hon inte nådde det hon reagerade på så högg hon mig i händerna. Det var tyvärr inte små valpiga tjuvnyp inte utan blodet rann från händerna varje promenad den första tiden. Hon blev inte låg när man kom hem innanför dörren utan blev skräckslagen och la sig på rygg med svansen mellan benen och kissade över sin kropp samtidigt som hon bara skakade. Allt för att man kom hem och sa "hej". Så fort hon förstått att inget ont skulle hända (ett par minuter senare) så var hon istället överlycklig över att man kommit hem och kastade sig in i famn, upp i ansikte och blev sjövild av lycka... Ja eller utav stress.

Utöver hennes överreaktioner som är väldigt få och små idag så är hon en överaktiv hund med dålig impulskontroll.Släpps hon lös så kan hon gallopera i full takt utan något direkt mål, oavsätt hur många timmar man befinner sig i skogen. Hon har bråttom till allt och kan inte passivt ligga och vila i en okänd miljö. Det ska alltid lekas eller hända något. Gräva, rulla, klia, busa. Kan få för sig utan direkt anledning att hoppa på en när hon rusar förbi och drömmer många ljudliga drömmar varje natt. En lugn hund drömmer generellt inte lika livligt.
 
Det enda som inte stämmer överrens med vad som är symptom på stress är de fysiska symptomen. Cilla har aldrig skadat en endaste muskel, slickar inte frenetiskt på saker, tuggar inte i sig pinnar, är inte så ofta dålig i magen eller magkatarr. Dricker inte överdrivet med vatten heller. Dock äter hon gärna gräs när hon får chansen, gärna strävt gräs med breda blad. Jag har dessutom gjort prover på lever, njurar, bukspottkörtel m.m och fått bekräftat att hennes organ aldrig tagit skada utav stressen.
 
Vi arbetar dagligen med hennes stress och för att inte utsätta henne för fler situationer än vad hon klarar så anpassar vi våra liv utefter vad hon skulle klara. Det är inte få intensiva stresstituationer som är skadliga, utan när de är många, långa och återkommande situationer. Skulle hennes kropp aldrig få återhämta sig från stressen så hade det kunnat bli skadligt för henne.
Minst två dagar i veckan är rent av enbart vilodag hemma i sängen. Leka lite med Pirat, eventuellt ta bilen till något fält där hon får strosa runt kravlöst och nosa. Hemma sover hon bara i princip. Lyfter inte ens på huvudet om jag går till köket och steker bacon. Aldrig aktiviteter mer än två dagar på rad. Kombinerar mental aktivitet med fysisk aktivitet och växlar mellan lugna belöningar och några färre aktiva belöningar. Lämnas nästan aldrig ensam och långpromenader sker i princip aldrig hemifrån eftersom stadsmiljön påverkar henne för negativt. Då tar vi bilen några minuter bort och går på vandringsleder eller liknande istället eftersom hon är betydligt mer avslappnad i de miljöerna. Idag behöver hon aldrig åka kommunalt och har funnit ro när hon åker bil. Nedbäddad på hennes bilburssida. Lämnas väldigt sällan ensam och vi låter aldrig någon främmande komma fram till henne, varken människa eller hund. På kurser och tävlingar är hon fantastiskt trevlig och visar inget agg mot främmande hundar. I stadsmiljö är det svårare och hon tycker det är jobbigare.
 
Det är stor skillnad på hur hon beter sig kring andra hundar om jag känner ägaren eller om hon träffat ägaren några minuter tidigare. Kommer samma person två minuter senare med två hundar så tittar Cilla bort istället för att stirra och resa ragg. Hon har då en helt annan tillit till den som håller i kopplet till skillnad om det bara går förbi någon. Om hon rentav känner hundägaren så kan ett par svansviftningar komma men hon vill fortfarande inte hälsa. Och självklart behöver hon aldrig det! Är det JAG som kommer med en okänd hund i kopplet däremot så tar det bara någon minut innan hon vill leka och busa och har konverterat in hunden som sin nya "bästis"... Oavsätt om den hunden är osäker eller inte. Det är enda gångerna jag sett Cilla faktiskt noggrant läsa av och totalt respektera en annan hunds signaler. Trotts sin glädje går hon då omvägar runt och ger space men håller ett trevligt kroppsspråk tills den andra hunden är redo att besvara lekinviterna. Alltså är hon som absolut trevligast och lugnast när jag är ensam människa runt omkring henne. Slutsatsen är alltså att grundproblemet är inte hundarna i sig, utan människan som håller kopplet.
 
Cilla är en fantistisk individ och vi har kommit så långt ihop. Hon är min sol och min måne. Orsaken till alla mina gråa hår men anledningen till att jag kämpar igenom dagarna när det känns tungt. Hon har det senaste året kanske fått en enda överreaktion när hon en gång i tiden fick det dagligen. Vi siktar mot stjärnorna och landar i grantopparna.
Ofta funderar jag på vad hon vart med om.. Vad under hennes alla tidigare hem i kombination med gener har givit henne de sämsta förutsättningarna att lyckas? Oavsätt hur många som predikat om att hon skulle ha avlivats så har vi bevisat motsatsen. Hon fixar nästan alla hundmöten. Hon fixar alla människomöten. Hon sover när vi har gäster. Hon åker bil lugnt och tyst. Hon ligger och chillar hos dagmatte som har fem egna hundar och ett gäng daghundar. Idag är hon en lycklig fungerande hund. En hund vi anpassar vardagen till och har helt andra förutsättningar i livet nu än vad hon tidigare haft!
 
Bilden är tagen från Cillas tävlingsdebut i Rallylydnad på brukshundklubben i Västervik och på första starten kammade hem kvalificerat resultat med hela 74poäng!