Vemod och glädje på tävling

Under veckan som varit så har vi passat Najama ett par nätter. Det har varit så otroligt mysigt! Sova tre hundar och två vuxna ihop är trångt och mysigt. Men både Najama och Pirat lägger sig till sist på golvet på grund av värmen ändå. Igår eftermiddag åkte jag och alla tre vovvar till brukshunsklubben och tränade lite. Ställde upp en sexton-skyltars avancerad bana och gjorde alla skyltar från både höger och vänster!
Ni som säger att rallylydnad är enkelt, prova på att gå en avancerad eller mästarklassbana vettja! Högerhandling är sjukt svårt. Nybörjarklassen och fortsättningsklassen är barnlek jämfört med de två senaste klasserna. Träningen igår kändes ruggigt bra och jag kunde äntligen börja känna lite förhoppning inför lördagens tävlingsdebut i avancerad klass. Insåg ju nyligen att vi tagit oss vatten över huvudet som anmält oss så tidigt till uppflytt, men om två veckor så har vi nästa tävling och mycket troligt kammar vi i alla fall hem ytterligare ett kvalificerat resultat. För det gick faktiskt vägen! Vi kammade hem 79 poäng ena starten trotts att vi var ohyfsat oförberedda.
Honnören måste ha varit det enklaste på hela dagen. Jag såg inte ens vad för hund som körde på banan medans jag platsade Pirat i rutan. Inte heller lade jag märke till vilken hund som stod i vår honnörsruta medans vi tävlade, vi var i vår fantatiska träningsbubbla där ingenting kunde stoppa oss! Förutom det där jävla backa-tre-steg-momentet haha.
Vår svurna fiende som vi fick 10 minus på ;)
 
Cilla däremot gick det inte riktigt lika bra för denna gång! Visst hade man hoppats på ytterligare ett kvalificerat resultat efter vår gulddebut men vi hade tyvärr lite otur. Första starten gick hon bitvis väldgt väldigt fint men jag tog sedan i henne vid en låsning och diskade oss. Inte hela världen då hon var väldigt duktig trotts det.
Andra starten så var vi sjukt peppade! Hade världens fokus och kontakt. Taggar upp henne regält och blir precis inropade. Det oturliga var att den som byggt om banan hade lagt frestelsen från den avancerade starten vid hörnan av vår bana precis där vi skulle kliva fram. Cilla mitt i peppen får syn på bollen och gudisburken med lock i hålet och kastar sig emot den. Hon når inte fram men går inte längre att få kontakt med. Helt låst i föremålen som inte var ämnad för en nybörjarklassbana.
Någon funktionär springer fram för att flytta på dem men lägger dem fortfarande inom synhåll, vilket gjorde Cilla ännu mer låst. Vi klev av banan efter startskylten. Hade jag inte behövt värma upp Pirat inför hans klass som var i full gång så hade jag eventuellt lämnat in en protest... Men Cilla är jag inte där för att plocka titlar med, hon är där för att göra något kul med mig - oavsett resultat!
För stunden kände jag dock att det var ruggigt orättvist då jag kände hur bra denna starten skulle gå. Så besviken att det gjorde ont. Inte på Cilla utan på själva situationen. Men besvikelsen är som bortblåst nu efter Pirats sista start som gick underbart och när jag bearbetat dagen med insikt att de skött sig helt fantstiskt trotts den onaturliga miljön med alla störningar!

Klubben vi besökte hade som mellanaktivitet anordnat ett uppletande i en hage. Grisöron och tuggben låg inslagna i det höga gräset och det hunden hittade fick man behålla. Superkul initiativ av klubben och jag lät både Cilla, Pirat och Najama köra :) Cilla struntade i paketen tills jag triggade igång henne och Najama sprang bara efter Cilla. Cilla är ju hennes största förebild i världen!
Pirat hittade ett ben på 0,5sek och rusade runt överlycklig medan jag och sambon lekjagade honom genom hagen. Han älskar att bli jagad men oavsett hur kul den leken är så lyssnar han alltid på inkallningen direkt.
 
Summan av kardemumman - Pirat lyckades plocka ett kvalificerat resultat i avancerad klass och Cilla har varken morrat, rest ragg, muffat eller gruffat på hela dagen trotts svärmande skällande hundar!
 
Världens finaste vovvar!
 
 

Kommentera här: